Regeringen har efter sedvanlig utredning nu kommit med en proposition, ”Nationella patent på engelska” (Prop.2013/14:53), som tar ställning för engelskan som patentspråk i Sverige på bekostnad av svenskan. Bakgrunden är ett beslut inom EU att införa ett gemensamt europeiskt patent. Bland remissinstanserna finns bland annat Svenska Akademien, Svenska Uppfinnareföreningen, Svenska Patentombudsföreningen och Advokatsamfundet, som samtliga har starka invändningar mot att degradera svenskan som första språk i patentsammanhang.
Den föreslagna nyordningen innebär, att det förutom svenskspråkiga patentansökningar också skall bli möjligt att behandla och bevilja ansökningar på engelska med giltighet i Sverige. Av en patentansökans tre delar, sammanfattning, beskrivning och patentkrav, är det sistnämnda, som juridiskt bestämmer skyddsomfånget och därmed utgör patentskriftens mest centrala del.
Inom ramen för tidigare internationella överenskommelser ges möjlighet i den svenska nationella lagstiftningen att för europeiska patent i Sverige välja juridiskt bindande patentkrav på svenska eller engelska. Som enda land i Europa väljer den svenska regeringen att tillåta juridiskt bindande patentkrav, som inte är avfattade på landets nationalspråk utan på engelska. Man lägger ut dimridåer genom att kräva att det skall ingå en informativ stödöversättning av patentkraven till svenska, vilken emellertid rättsligt saknar betydelse.
En första följd är att en svensk näringsidkare i framtiden inte kan få en svensk rättsverkande text för en konkurrents svenska patent att ta ställning till för att avgöra skyddsomfånget gentemot egen tillverkning och försäljning på den egna hemmamarknaden utan måste ta ställning till detta på främmande språk för näringsverksamhet i Sverige.
Vidare har inget annat land bland våra europeiska grannar en ordning, där patentkrav med rättsverkan i landet inte finns på landets nationalspråk. Detta ger en helt omotiverad fördel för utländska näringsidkare och storföretag i Sverige gentemot svenska företag i andra länder. Här håller man också på att kliva över en röd linje i svensk rättspraxis. Propositionen innebär att svenska inte längre kommer att vara ett juridiskt heltäckande språk för verksamhet i Sverige genom att rättsverkande texter i sin helhet inte längre finns på svenska. Det betyder att svenskan förlorar ytterligare en domän.
Vid processer och domstolsförfaranden kommer det språkligt att finnas två typer av patentkrav på svenska: Dels sökta och av svenska Patentverket beviljade svenska patent med juridiskt bindande patentkrav på svenska, dels sökta och beviljade europeiska patent validerade för giltighet i Sverige med informativa, icke juridiskt bindande patentkrav på svenska. Man kan förstå de oklarheter som uppstår vid en patenttvist i domstol och ett patent av vardera slaget står mot varandra, ett med rättsligt bindande patentkrav på svenska och ett annat med informativa patentkrav på svenska och den juridiskt giltiga versionen på utländskt språk. För patentets skyddsomfång vägs ju patentkravens formuleringar på guldvåg och vi får juridiskt giltiga krav mot varandra på olika språk.
Propositionen tillgodoser önskemål för storföretagen och en global forskarelit, men patent söks också på andra håll. Patenträtten angår och påverkar nämligen näringsverksamheten i stort. Med engelskspråkiga patentkrav i Sverige höjs ingångströskeln till patentvärlden väsentligt för enskilda uppfinnare och småföretag med mindre vana vid utländska språk. Detta var väl ändå inte meningen! Riksdagen måste därför besluta att endast patentkrav på svenska skall ha rättsverkan i Sverige.
Lars Fredriksson Per-Åke Lindblom
(Debattartikel införd i Piteå-Tidningen den 1/3 2014)
